Se människan …

Knappast anade Pontius Pilatus att hans ord Ecce homo (Se människan) skulle citeras ännu två tusen år efter det han uttalade dem. För honom var rättegången mot Jesus en i raden av många, och när han enligt Joh. 19:5 säger sitt Ecce homo, gjorde han det för att be åskådarna fokusera på den anklagade, Jesus.

Ecce homo kom dock att leva vidare som motiv i den kristna konsten i olika former och har så gjort fram till vår tid. Men Ecce homo är mera än sakral konst. Begreppet kan också sägas utgöra grunden i den kristna människosynen. Ja, egentligen är det den kristna människosynen formulerad i två ord.

Den kristna människosynen handlar till syvende och sist om att se människan och det i dubbel bemärkelse, att se människan i människan. Att se människan Jesus i den människa som står framför oss.

Det här är kyrkans och alla kristnas stora uppgift och enorma utmaning. Det är så lätt – också i församlingen – att fastna i strukturer och system och glömma människan, hon må sedan vara en anställd, församlingsmedlem eller klient inom diakonin.

De flesta i arbetslivet har även erfarenheter av hur systemet ibland kör över människan. Man glömmer människan och tror i sin enfald att bara man har det rätta systemet på plats så löser sig allt. Så skapar IT-system och andra strukturer förvånansvärt lätt en teknokrati som förminskar och osynliggör människan.

Den tyska sociologen och filosofen Jürgen Habermas myntade begreppen systemvärld och livsvärld och hans tes är att bägge behövs för att tillvaron skall fungera, men utmaningen ligger i att systemvärlden tenderar att köra över livsvärlden.

Liknande farhågor har även uttryckts gällande de nya välfärdsområdena. Risken är att man är så fokuserad på att bygga upp system och strukturer att man inte ser vad som bäst gagnar individerna. Ser de som behöver vård, stöd och vägledning när livet går i kras.

Ecce homo. Pilatus latinska ord ekar ännu över vår värld 2000 år efter att de uttalades. Och för den kyrka som förvaltar arvet efter Jesus är de livsavgörande. Kyrkans och församlingens uppgift är att se människan och att göra det med Jesu ögon.

Det här har man gjort genom tiderna med varierande framgång. Och visst görs det i också dag när en ungdom blir bekräftad i konfirmandgruppen, och en klient inom diakonin får hjälp att ta de första stapplande stegen mot en ny framtid.

Att se människan innebär att hennes situation och potential ställs i centrum. Ansatsen är mänsklig i stället för maskinmässigt systemstyrd. Det handlar om att se det unika i just den individ som står framför mig. Att bli sedd och bekräftad av någon annan kan för många vara ett stöd för att kunna uppleva sig själv som människa, att börja älska sig själv.

Så får vi i kyrka, samfund och församling stava på den här läxan. Ecce homo, se människan! Se människan Jesus som är både Gud och människa. Se (med)människan som Jesus älskade så mycket att han valde lidande och död för att rädda henne.

Dela

Skribent: Sixten Ekstrand

Direktor för Kyrkans central för det svenska arbetet. I kyrkanu bloggen analyserar och diskuterar jag kyrkans och den kristna trons roll i ett föränderligt samhälle. Jag försöker ge röst åt kyrkan och dess värderingar i mediabruset.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *