Tiga är silver men tala är guld

Du läste rubriken alldeles rätt även om ordspråket den syftar på i vanliga fall har motsatt betydelse. Men det är faktiskt så att i vissa situationer är det bättre att tala än att tiga. I dag är det en sådan dag. Den 27 januari 1945 befriades de internerade judarna i förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Fastän rapporter om nazisterna grymheter hade nått de allierade och omvärlden blev det ändå en chockens dag. Få hade ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig den bestialiska grymhet och metodiska målmedvetenhet som präglade Nazitysklands judeutrotningsprogram.

Ibland är verkligheten grymmare än vi kan ana och det ofantliga lidande för judar, romer, utvecklingsstörda och homosexuella som förintelsen förde med sig får inte falla i glömska. Tiga är silver men tala är guld.

Vi behöver en dag som den 27 januari, en dag då vi kommer ihåg alla de som föll offer för Nazitysklands raspolitiska utrotningsprogram, den slutliga lösningen (Endlösung der Judenfrage). Trots all upplysning, all undervisning i våra skolor och all den ackumulerade bildning som finns i Europa och det västerländska samhället så sticker antisemitismen upp sitt fula tryne.

Länge var det buffliga och skinnskalliga nassebeundrare som stod för okunskapen och de plumpa påhoppen som ibland övergick i attacker mot judar och judiska institutioner. Nu har förintelseförnekarna och antisemitismen bytt ansikte och gömmer sig bland vanliga medborgare. En känd finlandssvensk profils uttalande om det hon kallade förintelsesagan är bara ett exempel på det här. Och på sociala medier spär t.o.m. kristna på judeföraktet genom att hänvisa till konspirationsteorier om en judisk maktelit som styr världen.

Faktum kvarstår dock. Förintelsen har ägt rum. Det är bara att besöka koncentrationslägren Dachau och Auschwitz samt Yad Vashem i Jerusalem. Själv kommer jag aldrig att glömma ett besök i det judiska kulturcentret i Prag där namnen på de 80 000 judar från staden som fick sätta livet till finns skrivna på väggarna. Bakom varje namn finns en människa vars drömmar dog, framtid krossades och liv släcktes ut. Det är inte en saga. Det är verklighet!

Bevisen för förintelsen är övertygande och de som påstår motsatsen står inför en helt hopplös uppgift. Det räcker inte med någon antisemitisk film som man har sett eller att hänvisa till några länkar man fångat upp på nätet. Med länkar på nätet kan man i praktiken bevisa vad som helst.

De judiska samfunden överallt i världen vittnar om en ökad osäkerhet. Det gäller också vårt eget land. De ser tecknen och kan sin historia. Det som börjar med fördomar, utvecklas till förtal och demonisering. Och därifrån är steget inte långt till våld och förföljelse. Vi som inte vill att historien skall upprepa sig kan inte tiga utan måste för vårt samvetes skull tala, även om risken är att det ibland sker inför döva öron.

Mot fördomar står vi ofta maktlösa och ingen är så blind som den som inte vill se. Men vi som insett något av detta, och förstått varför vi kommer ihåg förintelsens offer, kan inte tiga. Berättelserna från de som var med tystnar i snabb takt. Vår uppgift är att hålla dem vid liv och berätta dem vidare. Därför gäller; Tiga är silver men tala är guld.

Dela
Sixten Ekstrand

Skribent: Sixten Ekstrand

Direktor för Kyrkans central för det svenska arbetet. I kyrkanu bloggen analyserar och diskuterar jag kyrkans och den kristna trons roll i ett föränderligt samhälle. Jag försöker ge röst åt kyrkan och dess värderingar i mediabruset.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *