Det rör kontinuerligt på sig hur man kan resonera kring digital teknik. För tio år sedan var optimismen stor. Sociala medier gav en röst åt förtryckta, de kunde hävda sig och vi såg till och med diktaturer falla.
Du nya sköna tekniksociala värld
Vi såg möjligheten att förenas med andra som delar våra intressen över hela världen. Och tog också tillvara den möjligheten.
Vi tänkte att världen blir större, att vänskapen växer bara vi byter fler idéer och blir mer upplysta. Och till sist får vi fred på jorden (obs, överdrivet/sarkastiskt).
Uppvaknande till möjligheterna att vara uppkopplad till hela världen spred sig till varje man och kvinna, till skillnad mot tiden under Internet 1.0, då tjusningen var förbehållen tekniska nördar som tyckte att Internet Relay Chat var upphetsande.
Samtidigt muttrade vissa snusförnuftiga att det här inte kan vara bra; jag går aldrig med i Facebook.
Ganska länge har positivismen hängt med, och som alltid finns det de som vaknat lite senare, och hoppat på tåget lite senare. Kanske jag själv hör till dem, och kanske också många av de församlingar jag har varit med och coachat i att använda sociala medier under senaste fem åren.
Föreläsningsönskemålen har dock minskat, och det beror säkert också helt enkelt på att sociala medier har blivit så vardagliga att anställda i kyrkan inte behöver så mycket stöd för att använda dem.
Men, samtidigt, muttrade vissa snusförnuftiga att det här kan inte vara bra; jag går aldrig med i Facebook.
Ett nytt uppvaknande – som ifrågasätter tekniken
Dessvärre blev de fallna diktaturerna inte så stabila samhällen efter fallet. Dessvärre handlar samtalet nu mer om våra begränsade bubblor än om meningsutbyte över gränser. Dessvärre pratas det nu mer om vår svårighet att fokusera och ta till oss ny information vilket alltså möjligen gör oss dummare.
Det uppvaknande som vi nu lever i (och som kanske en del vaknat upp tidigare till och andra ännu ligger och drar sig under täcket) är format av bland annat skandalerna kring Cambridge Analytica. Det vill säga hur politiska val medvetet har styrts genom användning av personuppgiftsdata och riktade annonser på sociala medier. Ett uppvaknande som får oss att undra över hur fria vi är som individer.
Vårt uppvaknande gäller trollfabriker, som fabricerar falska nyheter, kanske en ny form av krigsföring vars mål är att skapa instabilitet i samhället. Det gäller användningen av våra mobiltelefoner, hur de påverkar vår uppmärksamhet, våra nära relationer, vårt sovande och vårt naturliga behov att röra på oss.
Och, samtidigt, muttrar vissa snusförnuftiga att det här kan inte vara bra; jag går aldrig med i Facebook.
Har de snusförnuftiga haft rätt hela tiden?
Så, har de snusförnuftiga haft rätt hela tiden? Personligen gillar jag en öppen attityd, nyfikenhet och förmåga att ändra åsikt och handling när nya fakta och nya erfarenheter framkommer.
Vad kan det här betyda konkret? Jo, till exempel att om det mitt i allt verkar finnas en möjlighet att via datorn eller telefonen koppla ihop mig med andra människor, söka information och dela upplevelser så tar jag den. Men också, om jag märker att jag sover lite dåligt och har svårt att koncentrera mig på dem jag umgås med, så lämnar jag telefonen i tamburen och låter den inte vara i min närhet och ropa på min uppmärksamhet.
Det tycker jag inte är att vända kappan efter vinden. Det är att vara smart och agera hälsosamt.
Digitalisering och idéburet arbete – hur ska vi positionera oss i en digital värld?
Är du intresserad av att reflektera kring den här typens frågor? Häng i så fall gärna med på seminariet Digitalisering och idéburet arbete – hur ska vi positionera oss i en digital värld? som hålls onsdagen 25.3 på Odet i Helsingfors. Dagen innehåller en hel del spännande. Själv får jag och Johanni Larjanko leda ett spår med rubriken Internet, härligt härligt, men farligt, farligt? som kretsar kring just de frågor jag reflekterat över.
