april 2020 - Kyrka nu -bloggen

Vi ställer inte in, vi ställer om

Under den senaste månaden har det mesta ställts på huvudet. Nyhetsflödet domineras – jämsides med rapporteringen om de medicinska och ekonomiska aspekterna av Corona-pandemin – av meddelanden om inställda konserter, sommarfester och läger. Kalendrarna rensas och avbokningarna duggar tätt.

Också kyrkan tvingas till radikala ingrepp, när vi inte kan samlas fysiskt till gudstjänster, körövningar och veckoverksamhet. Nya prioriteringar måste göras och andra grepp prövas. För kyrkan är det dock inget alternativ att ställa in. Vi ställer inte in, vi ställer om säger biskopen i Västerås stift, Mikael Mogren i en intervju i Kyrkans Tidning.

Det har också varit fallet hos oss. Vi ställer inte in gudstjänsterna utan firar dem över nätet, med ibland glädjande nog flera deltagare än tidigare. Vi ställer inte heller in konfirmandundervisningen utan flyttar en del av den till nätet i form av distansundervisning och ordnar lägerdelen senare när det är möjligt.

Det hör till kyrkans innersta väsen att inte ställa in. Nu om någonsin är det viktigt att kyrkklockorna kallar till gudstjänst, att böner bes och Bibelns texter läses. Nu får förbönen bära de svaga, COVID 19-drabbade och ensamma i deras nöd. Och om vi inte tidigare har tagit personlig kontakt med våra medlemmar så har vi nu ett gyllene tillfälle att göra det. COVID 19 smittar inte över telefon eller nätet så det är fritt fram!

Det finns alltid en frestelse att gå den bekväma vägen och ställa in. Den frestelsen mötte Jesus under sina sista timmar. ”Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men intesomjagvill, utan som duvill.”

Kyrkans väg är Jesu väg också i Corona-pandemins kölvatten, nämligen att göra Guds vilja. Det har vi gjort förr. Under vårt senaste krig ställdes mycket på huvudet men kyrkan utförde sin uppgift både hemma och ute vid fronten. Vi ställde snabbt om hösten 2015 och tog oss an de flyktingar som kom till vårt land. Det finns ingenting som säger att vi inte klarar av också den här krisen.

Redan en blick på det som gjorts fram till nu visar på en kyrka som ser behoven, ställer om och finns till för de som drabbas av pandemin. När vi nu är inne i den sjätte veckan av undantagstillstånd är mycket gjort. Nu krävs uthållighet och framtidstro. Tron, hoppet och kärleken bär också igenom den här prövningen.

Vi kapitulerar inte och ställer inte in. Vi ställer om!

Se det goda i parförhållandet

I utmanande tider ställs mycket på prov. Vi tvingas tänja oss utöver det vi trodde var möjligt. Det har vi alla fått erfara, speciellt de senaste veckorna.

I många familjer ska distanskontor, dito – skola, arbetsplats- och skolmatsal, fritidsgård, gym och mycket annat samsas i samma utrymmen. Känslan av inte räcka till eller att tiden inte gör det, i kombination med oro för åldrande föräldrar, nära och kära i riskgrupper och / eller den egna arbetsplatsen gör att orken tryter för många av oss. Även parförhållandet blir lidande. Då kan ett tack eller en komplimang betyda mycket. Att ta fram det goda hos partnern och visa uppskattning för det hen är kan ge kraft att igen orka med en utmanande vardag.

Kyrkans familjerådgivning vill utmana oss att se det goda i parförhållandet och ge det växtrum. Kampanjen i sociala medier, #peppadinpartner startade före påsk och pågår till Morsdagen. Kampanjen visar på vikten av att i utmanande tider se det goda i parförhållandet. Genom att koncentrera oss på de goda stunderna i vardagen kan vi ge nytt mod som ger oss kraft att tillsammans gå vidare i den vardag och det liv som just nu är vårt.

Vi kan delta i kampanjen #peppadinpartner med våra egna bilder och berättelser. Låt oss se och tro på det goda också i tider av undantagsarrangemang.

Gud ställer inte in

Vi lever mitt uppe i ett undantagstillstånd som begränsar vår rörelsefrihet och tvingar oss att arbeta hemma, se på strömmade gudstjänster och undvika folksamlingar på mera än tio personer. Evenemang ställs in och planer förändras.

Covid-19 har försatt oss i en situation som ingen kunde drömma om för ett par månader sedan. Epidemier drabbar andra men inte oss. I takt med att minnesbilderna från vårt senaste krig har suddats ut och försvunnit i glömskans dimmor har vi blivit alltmera ”välfärdsskadade”. Vi prioriterar personlig frihet framom ansvaret för det gemensamma. Pengar blir viktigare än människor och vi är snabba att tala om våra rättigheter istället för att fråga vad vi kan bidra med.

Covid-19 är inte Guds straff för våra synder lika lite som detta gäckande virus skulle vara resultat av någon slags medveten konspiration mot mänskligheten. Däremot utgör det en tankeställare för oss alla. En i och för sig ganska brysk uppmaning att fundera över våra relationer och det liv vi lever. När allt ställs på ända ser vi förhoppningsvis längre och livets existentiella djupdimension får kanske möjlighet att komma ifatt oss och sjunka in i vårt medvetande. Covid-19 lägger sin skugga över vårt påskfirande. Det blir inga påskbrasor och stora släktmiddagar. Resorna till fjällen och sommarstugan får ställas in.

Men Gud ställer inte in! Han låter sin son vandra den tunga vägen till Golgata. Han hör människornas hån och ser spikarna drivas genom sonens händer och fötter. Han hör det avgrundsdjupa ropet från korset: ”Min Gud, min Gud. Varför har du övergivit mig”. Den här påskhelgen delar tusentals permitterade, uppsagda och småföretagare samma känsla. Fastetiden blev en Golgatavandring mot en både osäker och okänd framtid.

Men paradoxalt nog är det i livets smärtpunkter som Gud möter oss och kommer oss nära. Vi behöver inte ens förklara för han har upplevt besvikelsen, smärtan och döden i sin egen kropp. Han vet vad det innebär att bli övergiven och utelämnad åt tillvarons mörka makter. ”Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led …” (Jes. 53:4)

Vi har stängt ner vårt samhälle till stora delar. Men Gud ställer inte in. Han går smärtornas och dödens väg för att ge oss en framtid och ett hopp. Vägen går genom ångesten i Kidrons dal över smärtan på Golgata och slutar i en grav. Men det är inte allt. Gud stannar inte där.

Döden har inte sista ordet och Covid-19 skall en dag kämpas ner. I Guds rike finns inga undantagstillstånd och när påskdagen gryr ger mörkret vika och dödens makter bävar. Guds ord bär inte bojor. Uppståndelsens kraft spränger dödens murar och evangeliets glada budskap går från hjärta till hjärta också denna påsk. I år får den gamla påskhälsningen ”Kristus är uppstånden” ny aktualitet. Budskapet om att Kristus besegrat dödens makt förkunnas i våra kyrkor och går ut genom media, i etern och i en uppsjö av digitala kanaler. Inget undantagstillstånd kan begränsa påskens glädje!

Nytänk

De senaste veckorna har vi fått öva oss att umgås och hålla kontakt med varandra på andra sätt än de vi kanske varit vana vid. Allt är inte nytt, men nu har vi fått hitta de sätt som känns mest naturligt för just oss och just den konstellation som jag i ett givet ögonblick vill ha kontakt med. För mig personligen har teams blivit ett dagligt redskap för informellt kaffepausprat med mina arbetskamrater och ett sätt att hålla möten på. Många berättar också om digitala middagar, kvällssitsar med familj och vänner. Gudstjänster, familjehögtider och livets fester strömmas så att alla som vill skall kunna delta.

I kyrkans arbete har vi också fått tänka om och tänka nytt. Gud är inte på paus. Församlingen är det inte heller. Just nu fungerar vi på ett annat sätt än vi vanligen gör.

Varför inte erbjuda vuxna i kyrkan en grupp med hjälp av digitala verktyg? En sådan grupp behöver inte vara begränsad enbart till den tid av undantagstillstånd som nu råder. Även om vi föredrar möten i verkliga livet kan en sådan grupp erbjuda möjlighet till deltagande för någon som annars kanske skulle ha svårare att delta. Olika sätt att mötas behöver inte utesluta varandra när livet igen återgår till det normala.

En samtalsgrupp som tar hjälp av digitala medel kan vara en bibelstudiegrupp, en grupp för bön och andakt eller en grupp med ett specifikt tema. I hela vår kultur, som ju kyrkan också är en del av, tar upp så många existentiella frågor. Film, musik, litteratur för att nämna några. Det finns något för alla och envar.

Bland kyrkans vuxna medlemmar finns många gåvor och personligheter. Många kan axla ett ledaransvar också när det gäller en grupp där digitala verktyg tas till hjälp. Ibland kan det behövas en liten puff eller fråga. Men varför inte våga fråga? Ta tag i den där frågan eller önskemålet om ”något för vuxna.” Kanske den speciella tid vi lever i nu kan få vara med och hjälpa oss att hitta nya sätt att vara kyrka tillsammans.