Månad: juni 2018

På vilken arena pratar vi om kulturkrockar? – ”De är rädda för arrangerade olyckor”

Samtalsklimatet i Svenskfinland vill vara värdeliberalt och personer som sticker ut näsan och kommenterar t.ex. flyktingfrågan placeras snabbt in i ett fack, antingen för eller emot flyktingar. Hur mycket konstruktivt blir då osagt om jag inte vill placeras in i ett fack och därmed håller käft?

Hufvudstadsbladets färska Nordenkorrespondent Jan-Erik Andelin beskriver fenomenet så här i en ledare i april.

” Vi lever i logofobi, i en rädsla för att säga fel saker. Bara ett enda schibbolet kan avslöja att man har ett tänk som är föråldrat, patriarkalt, diskriminerande, populistiskt, sexistiskt, binärt, nyliberalt, socialistiskt eller föraktar rutinmässigt kroppsarbete.”

Återigen är vi inne i tematiken kring det goda samtalet. Det konstruktiva samtalet som för framåt. Som bygger upp, utvecklar och stärker. Vi har tidigare behandlat förutsättningar för goda samtal här på bloggen samt i podden här. Idag, på internationella flyktingdagen, nischar vi in oss på flyktingfrågan och det samtalet som aldrig någonsin blir fört.

Marianne Sandström är diakonissa i Jakobstads svenska församling och driver tehuset, en samlingsplats för flyktingkvinnor. Tehuset har öppet en gång i veckan. Programmet består ofta av ett inlägg av en inbjuden gäst samt servering av te och smörgås. Då Marianne jobbar tätt inpå människor från andra kulturer märker hon också var kulturerna krockar.

– Vid starten var det åtta personer, nu är de så många, mellan 35 och 65, och då är det svårt att få gästen att bli hörd. De pratar med varandra, de har en annan kultur, säger Sandström.

– På självständighetsdagen fick kvinnorna berätta vad de upplever att är bra med Finland. ”I Finland skvallrar man inte” var det flera kvinnor som sade. I deras kultur förekommer mer skvaller.

Sandström återkommer till kvinnornas roll och lyfter också fram rädslan för hedersvåld. Kvinnorna har en underordnad roll i många av del länder där flyktingar kommer ifrån. Tiden de gått i skola under sitt liv kan räknas i månader. Många kvinnor är ändå fiffigare än männen, de lär sig t.ex. språket bättre. Det här kan leda till att mannen i familjen känner sig mindre värd. Sandström har märkt att en del kvinnor blir slagna och då har man kopplat in polisen och kvinnojouren. Men kvinnorna vill oftast stanna kvar i sina familjer ändå.

– Men de är rädda för arrangerade olyckor, säger Sandström och hänvisar till s.k. balkongolyckor som kan kopplas till hedersrelaterat våld som skett i Sverige.

Min upplevelse är att då den här typens information om kulturkrockar kommer från en hängiven flykting- och människorättsarbetare så väger orden tyngre än om jag läser dem på nåt anonymt debattforum kryddat med svordomar. Och jag tänker att vårt samtal är dysfunktionellt som det ter sig nu, vilket inte är fruktbart för någon part.

Flyktingkvinnor är ofta mer utsatta än män. Trots att de är i Finland kan bli trängda av den patriarkala kultur de kommer ifrån. Då är tehuset i Jakobstads svenska församling en frizon från männens inflytande. Diakonissan Marianne Sandström som driver tehuset vill att flyktingkvinnorna ska få leva ut sina egna drömmar. #internationellaflyktingdagen

Publicerat av Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland Onsdag 20 juni 2018

 

Vems kultur är den rätta?

Min kollega och medbloggare Jani Edström hjälper till att analysera situationen genom att i korthet förklara skillnaden mellan vårt västerländska samhälle och klansamhället.

– Det är grundläget som är helt olika. I våra nordiska länder är det samhället, staten, som utgör medborgarnas trygghet när livet är svårt. I Somalia, och många andra länder, är det klanen som erbjuder trygghet, identitet och samhörighet, säger Edström.

– I varje kultur finns det saker som för oss verkar obskyra eller avskyvärda, men som enligt den kulturens logik är förståelig och som till och med kan ha sin grund i omsorg på något plan. I vårt västerländska, nordiska samhälle, har vi gått igenom en demokratiseringsprocess, kvinnor har fått rösträtt och jämlikhet mellan könen är åtminstone ett uttalat mål och norm, även om det inte heller hos oss förverkligas till fullo, resonerar Edström.

Edström kritiserar också polariseringen av åsikter.

– Vi borde inte använda absoluta termer när vi pratar om rasism och klansamhälle. Det finns olika grader av rasism. Det finns sådant man inte gör medvetet för att man inte vet bättre och i olika sammanhang uttrycker man sig på olika sätt.

Från gnissel till gemenskap

Då världen blir mer global och människor bor på nya platser här på planeten kommer dessa kulturkrockar att ske. Det blir ett gnissel, vi vet inte hur vi ska tolka varandra, vi kan bli rädda och osäkra och även göra varandra illa. Där det gnisslar behövs det smörjmedel. Kan gemenskap, möten och samtal vara detta smörjmedel? Kan kyrkan och församlingen vara en av plattformerna där ”det smörjs”. Jag hoppas det. Det finns förutsättningar i den professionalitet och den människodrivna verksamhet som kyrkan utgör.

Där är tehuset i Jakobstad ett exempel på plattform. För det är ju så att vi har mycket att lära av varandra. Då vi i vårt västerländska samhälle är vana att luta mot välfärdsstaten då vi behöver hjälp, saknas fortfarande något väsentlig.

–Våra samhällen erbjuder skola, sjukvård, barnbidrag och socialbidrag åt dem som bor här. Men samhället erbjuder inte gemenskap, det kan bara vi människor göra. Det kan familjen och klanen göra. Klansamhällets grupptillhörighetstänkande, gemenskapsbaserade sätt att leva och tänka kan ge oss mycket. Hos oss äter individualismen oss inifrån, vi behöver tänka mera gemenskapsbaserat, konstaterar Edström.

Vi måste frigöra oss från tanken att det finns ett enda sätt att tolka Bibeln

Jag satt en eftermiddag med biskop Björn Vikström och talade om kyrkans viktigaste bok, Bibeln. Vi funderade bland annat kring vad det innebär att vara bibeltroende, hur Bibeln används i olika kyrkor och samfund, att Bibeln har en tolkningstradition och att Anden är med när vi läser Bibeln. Att vi läser och tolkar Bibeln annorlunda idag än de första kristna betyder inte att vi skulle vara ”bättre” eller ”klokare”, utan att vi lever i en annan tid med andra utmaningar och läser Bibeln utifrån vårt perspektiv.

Att läsa Bibeln är nåd. Nåd som en förmån som vi haft sedan böcker blev något alla hade råd med. I Bibeln upptäcker vi Guds nåd till skapelsen och människan. Nåden förmedlas oftast genom berättelser, mera sällan som lärosatser. Det är därför Bibeln hela tiden har tolkats och måste tolkas. Bibeln kräver omvärldsanalys. Vi får inte vara ”andligt lata” när vi läser Bibeln.

Frestelsen är stor att  vi som teologer och predikanter gör det litet för enkelt för oss. Istället för att gå i närkamp med och brottas med texterna tyr vi oss kanske till trygga och välkända klichéer, ”kyrkiska”, och gör det svårt för budskapet att landa i lyssnarnas hjärtan. En annan frestelse är att banalisera budskapet eller göra det så allmänt att det slutar irritera och skava.

Tänk om vi kunde vi få till stånd en bibelväckelse där predikanter med bibeln i ena handen och dagstidningen eller mobiltelefonen i andra handen levererar slagfärdiga och uppfordrande tal om Guds nåd och hur Jesus kallar oss att leva tillsammans, i gemenskap och med respekt för varandra och allt skapat.

Det finns en rädsla hos många idag att Bibeln bara kan tolkas på ett sätt. Då glömmer vi att redan de bibliska författarna och kyrkofäderna gjorde ganska fria tolkningar, lånade av varandra och var kreativa i förståelsen av bibelordet. Så har den kristna tolkningstraditionen formats, och fortsätter att forma oss som läser Bibeln idag.

Bibeln är alltid med när vi vill förstå vår omvärld. Då kan det ibland uppstå en spänning mellan  enskilda texter och det mönster som framträder när vi läser hela berättelsen. Också i dagens diskussioner om fred och rättvisa, pengar och ägande, skapelse och miljövård eller äktenskap och sexualitet ska vi utgå från de berättelser och mönster vi ser i Bibeln.

Att läsa Bibeln är en upptäcktsresa. Bibeln är kompassen som anger riktningen, kartan måste vi göra tillsammans.

Klicka in dig till samtalet här.