Så är då den verkliga nagelbitaren – det amerikanska presidentvalet – avgjort. Joe Biden blir nästa president. Samtidigt är det ett djupt splittrat land som väntar på honom. Det är inte ett United States utan snarare Divided States som vaknar upp till en ny politisk verklighet.
Splittringen har varit och är djup och den har politiska, religiösa och ekonomiska förtecken. De som gör det enkelt för sig skyller den på Trump, men en sådan tolkning är synnerligen historielös. Splittringen fanns där innan Trump kom till makten, men hans stora misstag var att han inte gjorde någonting åt den, utan utnyttjade den hänsynslöst och grävde klyftorna än djupare genom sin kategoriska retorik och Amerika först – strategi.
Finns det en väg till försoning? Var skall man börja och hur ser vägen ut? Joe Biden antydde i sitt tal startpunkten. Det handlar nu som alltid i liknande situationer om att börja i det som förenar oss, i det faktum att vi alla är människor med samma grundläggande behov. När Biden påpekade att det inte finns röda eller blå delstater utan bara United States, antyder han med sin ordlek något fundamentalt grundläggande.
Politiska övertygelser kan ha olika färg och religiösa övertygelser ha skilda attribut, men som människor förenas vi av att vi är just människor: Skapade av samma Gud, med ett enda liv att förvalta och därtill begränsade, något som manifesteras i att vi alla skall dö en gång. Det som gör skillnad är vad vi säger och gör under vår tid på jorden.
Vårt land har också sin historia med något andra färgskalor. För hundra år sedan delades vår nation i röda och vita och bägge sidor demoniserade varandra till den grad att det ledde till mord, avrättningar och fångläger. Såren var djupa och färgerna satt kvar under årtionden. Hundra år efter inbördeskrigets slut 2018 formulerade dåvarande ärkebiskopen Kari Mäkinen inbördeskrigets nationella trauma med orden: Det finns röda minnen och det finns vita minnen och det finns minnen utan färg.
I dag har de röda och vita färgerna suddats ut i vårt samhälle. Vägen till försoning i USA handlar inte heller huvudsakligen om man är röd eller blå utan om vem man är och hur man ser på sin nästa, detta oberoende av om man är republikan eller demokrat, vit eller svart, djupt troende eller ateist.
I det här fallet – liksom i en del andra frågor – är det så lätt att sitta i sin bubbla på behörigt avstånd och blogga. Detta samtidigt som vi – om än i mindre skala – kämpar med samma utmaningar. Vi har också i vår kyrka och i vårt samhälle en djup polarisering och diskussionsklimatet på sociala medier lämnar en hel del i övrigt att önska. Något som blev uppenbart i kölvattnet efter senaste veckas kyrkomöte på en del trådar på Facebook.
Vägen mot försoning handlar – oberoende av om det gäller en delad nation eller människor med olika åsikter – om vad som händer människor emellan. Det är därför hoppingivande att en av de pastorer (Dr Robert Jeffress) som öppet stödde Trump, nu på Fox News uppmanar alla kristna att i enlighet med Paulus uppmaning be för all överhet och särskilt för Joe Biden. Man får hoppas att hans ord inte klingar för döva öron.
Jeffress fångar också någonting av essensen i det hela då han säger: ”Human governments and rulers change at God’s direction and design. Our faith and our salvation lie not in any human ruler, but in the ruler of rulers, the King of kings. We have to remember that even though the occupant of the White House is changing, the One who occupies the throne of Heaven hasn’t changed. The fact that God has established authorities means that by obeying the government, we obey God.”
(Bilden är en skärmdump från Washington Post)