Ibland saknar jag våra katolska och ortodoxa bröders och systrars trospraktiker. De har sina ikoner och helgonbilder, radband, rökelse och korstecken, fasta och karneval. I den här jämförelsen ter sig vår rationella och dogmatiska lutherdom lite färglös.
Det är mot den här bakgrunden fint att allt flera inom vår lutherska tradition upptäcker fastan och praktiserar den på olika sätt. Jag har i år beslutat att äta endast vegetariskt under fastan och avstå från sötsaker, söta bakverk och alkohol. Jag tror inte att jag blir en bättre människa eller kristen på grund av detta, men förhoppningsvis öppnar fastetiden nya perspektiv och ger anledning till eftertanke.
Jag tror att vi i vår tid behöver fastan mera än någonsin tidigare. I en tillvaro som dagligen fylls av det ständiga flödet i sociala medier och där alltför många frossar sig till döds och lever enligt principen ”shop until You drop”, är det bra med en själslig och andlig motvikt som känns i både kropp, själ och mage.
Jimmy Österbacka sammanfattar det här i Kyrkpressen 19.2: ”I kristen tradition fastar vi för att kontrollera våra behov så att de inte utvecklas till begär. Vi har som människor fysiska, psykiska och andliga behov, men blir fokuseringen på något behov för starkt blir det lätt ett begär som påverkar oss negativt.”
När vi i fastan avstår från något som är viktigt för oss öppnas nya perspektiv. Vi behöver avstå för att kunna glädjas över det vi har. Livet är – och måste få vara – tråkigt ibland för att vi skall upptäcka den djupa glädjen. Och vi behöver – även om vi inte alltid förstår det – motgångar för att rota oss och växa oss starka.
Att fasta förknippas ofta med någon form av gärningslära, att plocka poäng i Guds och människors ögon. Men så är inte fallet. Vi fastar inte primärt för vår egen skull, utan för att ge plats för Gud i vårt liv. Vi tömmer något av den barlast vi bär på för att ge Gud mera utrymme.
Att fasta och avstå från något som hotar att bli ett begär handlar om oss själva, om vårt gudsförhållande och om våra medmänniskor.
Fasta handlar om att kalibrera vår tro så att perspektivet blir rätt. Ända från syndafallets dagar har vi människor en tendens att följa minsta motståndets lag, vilket ibland får förödande konsekvenser. I Jakobsbrevet läser vi: ”Och när så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullväxt föder den död.” Jak. 1:15). Fastan hjälper oss att bryta den här spiralen så att alla våra behov inte utvecklas till begär.
Fasta bidrar också för det andra till en fördjupad gudsrelation. Jesus fastade fyrtio dagar innan han inledde sin offentliga gärning. En fasta där vi medvetet lämnar bort det som hotar fylla vårt liv på ett osunt sätt – om det sedan är mat, sociala medier, TV eller annat – skärper vår andliga klarsyn.
Fasta har även en tredje social dimension då vi i solidaritet med skapelsen och alla de medmänniskor som saknar mat och husrum, avstår från vårt överflöd. Kan vi dessutom ge de inbesparingar vi gör i mat eller annat till behövande blir den här aspekten oerhört meningsfull.
En god och välsignad fastetid!