Etikett: Predikan

En global luthersk predikan?

Gatubild från ön Penang, Malaysia.

Jag har i forskningssyfte lyssnat till predikningar från Bangsar Lutheran Church, under Corona perioden då de sänt sina predikningar på nätet. Jag har försökt lyssna både efter lutherska tankar och sådan som kunde beskriva som en kontextuell predikan.

Bangsar Lutheran Church, är en församling som verkar på engelska i Kuala Lumpur i Malaysia. Församlingen hör till den Lutherska kyrkan i Malaysia. Kyrkan har kommit till genom kinesisk invandring i Malaysia och kunde kanske beskrivas som kinesisk till sin etnicitet. Vid grundandet av kyrkan har man också haft kontakt med den Evangeliska Lutherska kyrkan i USA (ELCA), men är idag en fullständigt självständig kyrka och hör till Lutherska Världsförbundet.

Församlingen hade paus in verksamhet då man införde Corona restriktioner i Malaysia, men har sedan början av augusti igen samlats för gudstjänst i en decimerad skara, men för att nå alla församlingsmedlemmar sänder man sina gudstjänster på nätet. Man kan se dem via Youtube. Vill man beskriva deras gudstjänst kunde man beskriva dem som ett lågkyrkligt sammanhang, man använder t.ex. inte liturgiska kläder annat än att prästen har en prästskjorta och musiken i gudstjänsten är internationella lovsånger, som man kan lyssna till världen över. Under Corona tiden har alla i församlingen haft på sig munskydd, inklusive präst och lovsångsledare.

Varifrån som helst?

Det intressanta är att församlingen kunde vara placerad var som helst. Den kunde finnas i Hong Kong, Seoul, eller som en kinesisk församling i San Diego. Det finns inget i gudstjänsten som antyder var man befinner sig, inget malaysiskt inslag, eller kinesiskt för den delen heller.

Gudstjänsten är global, men ändå luthersk. När man i predikan gör referenser till vår samtid, kunde det vara vilken kultur som helst. Jag känner igen mig i de kulturella referenser som plockas från samhället, eller Hollywoods filmvärld.

Några söndagar har man predikanter utifrån, eller sedan är det någon lekman som predikar, men för det mesta är det församlingens präst Thomas Low som predikar. Vad är det prästen predikar över? Vad är det han pratar om? För det mesta kunde man säga att det är en typisk textutläggande predikan. Han förklara texten ingående och förklarar vad som kan kännas främmande i bibeltexten idag. Sedan finns där referenser till luthersk dogmatik. Thomas Low predikar ofta om korsets teologi, som han beskriver som en luthersk tankegång, ibland citeras också Luther. Ofta binder han samman tankegången med något som sker i det moderna samhället, eller i kulturen. En enda gång har jag hört honom ta ett exempel från det forntida Kina, men annars är det en global kontext som gäller.

Det intressanta är hur den lokala kontexten lyser med sin frånvaro. Inte en enda gång skulle man hänvisa till det malaysiska samhället, kultur eller traditioner. Man hör inga referenser till det alls över huvud taget. Detta får mig att fundera på kontextuell teologi. Vi teologer tycks vara förtjusta i hur evangeliet och kulturen fogas samman, men faktum är idag att en luthersk predikan, ofta är en textutläggande predikan, med tankar från luthersk teologi och referenser till det moderna samhället. Man kunde nästan säga att det håller på att formas en global luthersk predikan.

Skribenten är också doktorand och forskar kring frågor om luthersk identitet, levd religion och religionsdialog.

De utstöttas vän.

Den nybyggda Mekane Yesus-kyrkan i Dessie, Etiopien, sjuder av liv. Liturgin är kopierad av amerikanska tv-predikanter. I jämförelse ter sig europeiska pingstkyrkor väldigt högkyrkliga. Ljudet är öronbedövande. Det ringer i mina öron flera dagar efter gudstjänsten. Det finns mycket som väcker frågor.  Jag funderar över vem som behöver den höga volymen och de långa bönerna, Gud eller mötesledaren?

Jag har blivit inbjuden att predika. Texten handlar om hur Jesus kallar tullindrivaren Levi. I sitt  samhälle var Levi var utstött p.g.a. sitt yrke. I Etiopien finns idag många utstötta yrkesgrupper, t.ex. krukmakare, garvare och smeder. Det är svårt att med ord beskriva den skam som samhället förknippar med dem. Stigmat gäller också var och en som rör vid dem och behandlar dem med respekt.

Jag nämner Aberras livsberättelse.  Jag har hört Aberras vittnesbörd genom mina medarbetare i Etiopien. Han frågar: ”Varför säger människor när de ser mig på gatan: ”Där går Aberra. Hör inte han till de smutsiga?” Sedan berättar  han om hur kyrkans budskap och  attityd förändrat hans och hans stamfränders liv.

I de etiopiska församlingarna har man vaknat för Kristi kallelse att äta, umgås och leva med de grupper som förr varit föraktade. Arbetet för förändring sker både från predikstolen och genom projekt som gagnar alla. Man har läst Lukas-evangeliet och Apostlagärningarna noga.

Den fråga som författaren Lukas ville svara på var om det i skrifterna eller i Jesu liv fanns klara belägg för att också hedningarna kunde vara med i kyrkan. För att visa hur tillförlitlig den undervisning de hednakristna fått (Luk.1:4) berättar Lukas hur Jesus av Anden leddes till att röra vid spetälska och äta med skatteindrivare och syndare. Lukas berättar sedan hur  Anden på samma sätt förde Petrus in i den romerske officeren Cornelius hus, trots Petrus motvilja. Och fortsättningsvis förde Anden  Filippos till en etiopisk eunuck och visade att det inte finns hinder för eunucken att tas med i Guds folk. Och sedan visar Lukas på hur Anden ledde Paulus till hedningarna. Missionen är en radikal rörelse utåt, som för ständigt utmanar kyrkan till förändring.

Att hedningarna fick vara med var långt ifrån självklart i urkyrkan. Lukas fick säkert själv känna av förakt när han tillsammans med Paulus besökte Jerusalem. Kanske är det därför han ger en central plats åt berättelsen om den gode Fadern, som springer sin älskade son till mötes och öppnar sin famn för honom. När berättelsen sedan fortsätter med den andre broderns reaktion, riktas en fråga till dem som inte kan acceptera att Fadern skämmer ut sig genom att beröra den förlorade: Vill ni glädja er över Faderns kärlek, eller anser ni era nyfunna syskon så lortiga att det är under er värdighet att ens se på dem? Samma fråga riktas till kyrkan idag.

Min predikan i Dessie handlade om Jesus, de utstöttas vän. Han välkomnar alla. När församlingen efter predikan gavs möjlighet att komma fram för förbön kommer fem personer fram och vill veta mera om det evangelium som säger att de är värdefulla. Budskapet berörde. Jag ber en  bön om att vi i våra kyrkor skall präglas av samma barmhärtighet och omsorg som Jesus för dem som möter omvärldens fördömande blickar. Jag känner en djup ödmjuk glädje över det budskap jag fått privilegiet att dela.