Sommar betyder för de flesta semester och avkoppling. En del ligger i hängmattan på villan medan andra bilar runt eller åker båt i skärgården. Någon är hemma och firar ”hemester”. Också i församlingarna är sommaren speciell med konfirmandundervisning och konfirmationer jämsides med gudstjänster och förrättningar som rullar på i vanlig ordning. Dessutom behöver även kyrkans anställda få stämpla ut från jobbet och njuta av en välförtjänt semester.
Då jag tillbringar min semester i båt blir det ofta att se församlingarnas sommararbete från den synvinkeln. Det som slagit mig under många års båtluffande i den finländska, åländska och svenska skärgården är kyrkans och församlingarnas låga profil. Visst finns det undantag, men alltför ofta lyser informationen om församlingarnas aktiviteter med sin frånvaro.
Den som anländer till en gästhamn möts genast av information om var butiken finns och var det går att tanka båten. Vill du sommaryoga eller gå på dans är det inga problem. Men vem vårdar sommarsjälen och varför saknas ofta informationen om församlingarnas gudstjänster, konserter och andra samlingar på gästhamnarnas anslagstavlor och där semesterlediga människor rör sig?
Gud tar inte sommarledigt och själen har inte semester. Tvärtom kommer ofta de brännande och svåra existentiella frågorna upp till ytan då vi slappnar av och semesterlugnet infinner sig. Borde det inte finnas en nisch för själen i sommarlandskapet och kunde församlingarna här erbjuda platser för andakt, stillhet och reflektion.
Nu vill jag minst av allt peka finger mot lokalförsamlingarna och deras anställda som gör sitt bästa medan kollegerna semestrar och underbemanningen gör sig påmind. Det här är en fråga för hela kyrkan om hur vi prioriterar och vad vi anser viktigt.
Jag är inte heller så säker på att 1960- och 70-talets frimodiga evangeliserande på gator och torg eller Sommarkyrkogruppernas turnéer i skärgården är rätt koncept i dag. Frågan är dock om vi blivit för bekväma och för blyga när det gäller att nå ut. En av punkterna i kyrkans nya strategi Öppna dörrar handlar om att öppna dörrarna utåt. En nog så viktig aspekt i dag när många skrivit ut sig och bildligt stängt kyrkdörren, samtidigt som allt flera rör sig i den kyrkliga periferin.
Den tilltagande kritiken mot kyrka och kristen tro i kombination med sjunkande medlemsantal har säkert också bidragit till en viss modlöshet och uppgivenhet. Ändå står grunduppdraget fast; att gå ut och göra alla folk till lärjungar. Paulus satte kyrkan på kartan när han frimodigt vandrade på Areopagen och diskuterade med den tidens lärda. Vi kan med samma frimodighet sätta kyrkan på kartan och kommunicera att det finns en plats för sommarsjälens frågor om liv, tro, sorg och brustna relationer.
