En möjlighet för unga och kyrkan

I november 2019 beslöt kyrkomötet om ett tillägg till kyrkoordningen som innebär att alla församlingar bör inrätta påverkansgrupper för unga, för att ”garantera de ungas möjlighet till delaktighet och inflytande”. Gruppens uppgift är främst ”att påverka beredningen av ärenden och beslutsfattandet och delta i planeringen av församlingens verksamhet”. Det är församlingens uppgift att ”se till att gruppen har verksamhetsförutsättningar”. Detta som en fortsättning på paragrafen om barnkonsekvensanalys som trädde i kraft 2015.

Den nya kyrkoordningen (med tillägget om påverkansgrupper) träder i kraft samtidigt som den nya kyrkolagen. Den nya kyrkolagen har ännu inte godkänts i riksdagen, men det är inget hinder för att redan inleda förberedelserna för arbetet med påverkansgrupperna.

Varje församling bör alltså så småningom ha en påverkansgrupp för unga. Hur denna grupp i praktiken ska se ut och fungera, hur medlemmarna ska väljas, vilka resurser den ska ha osv, är upp till varje enskild församling att bestämma. Det är också möjligt att flera församlingar har en gemensam påverkansgrupp, t.ex. inom en samfällighet eller ett prosteri. Huvudsaken är att gruppen har konkreta möjligheter att påverka beredning, beslutsfattande och verksamheten i församlingen.

Kyrkomötets beslut har väckt en del reaktioner och oro. Många tycker att tanken är god, men att detta aldrig kommer att fungera i praktiken. Varför? Jo, för att erfarenheten säger att kyrkoherdarna och förtroendevalda inte kommer att ta detta på allvar, det kommer att bli en flopp. Det kommer bara vara något som ser bra ut på papper – precis som barnkonsekvensanalysen – och de ungdomar som vi lyckas engagera kommer bara att stöta på en byråkratisk vägg eller genast få ett ”nej” för sina idéer och sedan tappa intresset för kyrkan helt och hållet. Tyvärr vet jag att dessa reaktioner kommer till följd av erfarenheter av att det går precis på det här sättet. Reaktionerna är berättigade och jag delar själv denna oro. Men detta kan fungera; det finns redan goda exempel i vår kyrka. Det behöver fungera och därför vill jag nu höja min röst.

Denna text är delvis en vädjan till oss alla vuxna att se till att vi förhindrar att farhågorna blir sanna. Det är på de vuxnas ansvar – kyrkoherde, förtroendevalda och anställda – att se till att påverkansgrupperna har konkreta och verkliga verksamhetsförutsättningar. Det kräver att vi tänker om, går utanför vår bekvämlighetszon, vågar släppa tyglarna och öppnar upp för nya möjligheter. Det räcker inte att vi bara formellt lyssnar på barn och unga. Vi måste ta till oss det vi hör och göra något konkret av det. Då en ung konkret får se att hens åsikt har betydelse, att det händer något när hen delar med sig av sina idéer, då blir hen inspirerad och motiverad och upplever på riktigt att hen får vara med, att hen har en betydelse och är delaktig. Om den unga däremot upplever att man nog lyssnar, men det inte händer något mer, då har det ju ingen betydelse alls att man lyssnade. Det är ingen skillnad om den unga säger sin åsikt, har idéer eller är med – ingen bryr sig ändå. Så får det inte vara! Barnkonsekvensanalys och ungas påverkansgrupper får inte bara vara formaliteter – de måste vara möjligheter och konkreta åtgärder. Som jag redan skrev så kräver detta att vi tänker om kring en hel del saker. Arbetet med barnkonsekvensanalys och påverkansgrupper kräver också sina resurser, men om vi vill ha en kyrka också i framtiden så är dessa resurser nödvändiga.

Ungdomar som röstar med röstkort på Ungdomens kyrkodagar.Ungdomar påverkar genom att rösta i plenum under Ungdomens Kyrkodagar.

Fungerande påverkansgrupper är en verklig möjlighet för kyrkan. Unga kan se saker ur ett perspektiv som vi vuxna aldrig skulle kommit att tänka på. De kan komma med idéer och lösningar som hjälper oss ur våra invanda mönster och vår bekvämlighetszon. Vi vuxna behöver därför våga ha ett öppet sinne och en beredskap att gå utanför det vi är vana vid. Många av oss behöver fila på vårt sätt att ta emot nya idéer. När någon – ung eller gammal – kommer med ett förslag får vi inte automatiskt säga ”nej”. Inte ens fast det skulle vara frågan om något som vi faktiskt provat tidigare och som inte fungerade. Vi får inte säga ”Nej, vi har provat, det fungerade inte.” Istället bör vi hålla möjligheterna öppna: ”Bra idé, vi provar!” ”Bra idé, har du förslag på hur vi kunde göra detta i praktiken?” Det som inte fungerade för tio år sedan kanske fungerar hur bra som helst nu – och tvärtom förstås också. När någon kommer med ett förslag som kräver pengar och vi vet att dessa pengar helt enkelt inte existerar får vi inte heller säga nej genast. Istället behöver vi bejaka och berömma idén, sedan tydligt förklara varför pengarna inte räcker till, men också gå vidare och fråga: ”Kan vi utveckla idén vidare? Har ni idéer på hur vi kunde förverkliga det här med mindre pengar?” Ibland kanske det faktiskt skulle visa sig att pengarna fixar sig om man bara gör några justeringar. Om vi ser en glöd hos någon får vi inte släcka den, för risken finns att den aldrig tänds igen. Istället ska vi ta vara på glöden för då chansen stor att glöden sprider sig.

Jag har själv som ungdom – och t.o.m. som ung, ny arbetstagare – upplevt det automatiska nejet som kommit när jag kommit med något förslag. Skulle jag inte ha en stark kyrklig identitet skulle jag ha gett upp för länge sedan. Jag vet att vår kyrka ofta är ett byråkratiskt helvete, men det får inte gå ut över våra barn och unga. Vi vuxna behöver röja hinder och vara möjliggörare i byråkratins djungel, inte automatiska stop-märken och nej-väggar. Det är inte lätt, men i vårt land finns redan exempel på att det går. Det går om vi vuxna – kyrkoherdar, förtroendevalda, anställda och andra som sitter på makten eller har påverkningsmöjligheter – gör det tillsammans och tillsammans vågar släppa tyglarna och vara möjliggörare.  Allt beror på vår egen inställning, vår egen vilja att ge utrymme, vårt eget mod att släppa tyglarna.

Påverkansgrupperna är ingen ”quick-fix” för vår kyrka. De kommer också att – och behöver få – ta sin tid att etableras. Men vågar vi ta tag i saken, tänka om, släppa tyglarna, prova, misslyckas och prova på nytt – målmedvetet arbeta för att barn och unga ska ha en plats och en röst i vår kyrka – då har vår kyrka en framtid och ett hopp.

Klicka här för att läsa mera om påverkansgrupperna på Evl+.

Klicka här för att se en hälsning från föregående kyrkomötesmandatperiod.

För att främja barnets bästa ska kyrkliga myndigheter i sin beredning av beslut analysera och beakta beslutets konsekvenser för barn. Konsekvensanalysen utförs av den myndighet som först behandlar ärendet. Med barn avses alla som inte fyllt 18 år.
Församlingen ska i syfte att garantera de ungas möjligheter till delaktighet och inflytande inrätta en påverkansgrupp för unga och se till att gruppen har verksamhetsförutsättningar. Påverkansgruppen kan vara gemensam för flera församlingar.
Påverkansgruppen har i uppgift att påverka beredningen av ärenden och beslutsfattandet samt delta i planeringen och genomförandet av församlingens verksamhet. De som väljs till påverkansgruppen ska vara konfirmerade, under 29 år och medlemmar av församlingen.
(Den nya kyrkoordningen, kapitel 10 § 4)

Logo för ungas påverkansgrupper.

Dela
Rebecka Stråhlman

Skribent: Rebecka Stråhlman

Sakkunnig i ungdomsfrågor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *