Inte bara av bröd …

Djupt inom oss vilar drömmen om lycka och välgång. Visionen om ett bekymmerslöst liv som inte störs av oro för utkomst, sjukdom, tristess eller trassliga relationer. Ibland verkar det som om våra drömmar inte förmått distansera sig från sagornas romantiska konstaterande; ”och så levde de lyckliga i alla sina dar.”

Samtidigt är det hälsosamt att meditera inför Jesu ord i en av senaste söndags evangelietexter. ”Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.” Livet är mera än maten och inga tillgångar eller någon makt i världen kan lindra själens tomhet.

Vad är då lycka? Är det att ha allt i överflöd och stolt visa sin nya bil eller nybyggda terrass för grannen som inte har råd med liknande extravaganser? Eller handlar lycka om det som bonden Paavo gav uttryck för i Fänrik Ståhls sägner? Att bidra och ge ett handtag när grannens åker är förfrusen.

I dag handlar det kanhända inte om förfrusna åkrar, men nog ibland om bottenfrusna samhällen och förfrusna relationer. Lyckan behöver nödvändigtvis inte vara en miljon på banken utan en värmande smekning på en förfrusen kind. Lycka är kanske inte i främsta rummet oberoende, men i allra högsta grad ett medberoende i den meningen att vi är beroende av gemenskap med andra människor för att må bra.

Inte bara bröd. Inledningen i Jesu svar till djävulen kan synas cyniskt om det läses isolerat. Och det särskilt med tanke på de hundratals miljoner på vår jord som inte kan äta sig mätta. Men det är i fortsättningen som nyckeln till förståelsen finns. Människan lever ”av varje ord som utgår från Guds mun”. Här snuddar vi vid fastetidens djupaste innebörd. En vidgad blick så att vi ser inte bara den materiella utan också den andliga verkligheten. Öppnade öron så att vi inte enbart hör världens aldrig sinande bakgrundsbrus, utan också tonerna från himlen. Ett stilla hjärta som låter oss erfara pulsslagen från skapelsens Gud. Den rytm som finns i vårt eget hjärta och den rytm som påminner oss om att vi är hans.

Inte bara av bröd. Fastan stillsamma maning till eftertanke och enkelhet kan ackompanjeras av fysisk enkelhet i mat och dryck. Tomheten som följer i Corona-restriktionernas begränsningar av nöjen, tjänster, resor och upplevelser kan få inspirera till en inre resa i själens landskap. Hjälpmedlen finns; tidegärden, den regelbundna bönen, andlig läsning och fördjupning. Eller varför inte låta passionspsalmerna och -musiken sjunka in hjärta och själ.

Inte bara bröd. Visst behöver vi äta för att orka och må bra. Men fastetiden påminner om ett annat bröd, brödet som kommer ner från himlen och ger evigt liv. ”Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva. (Joh. 6:51)

Dela
Sixten Ekstrand

Skribent: Sixten Ekstrand

Direktor för Kyrkans central för det svenska arbetet. I kyrkanu bloggen analyserar och diskuterar jag kyrkans och den kristna trons roll i ett föränderligt samhälle. Jag försöker ge röst åt kyrkan och dess värderingar i mediabruset.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *