Vi lever i en värld som blir alltmer polariserad och många verkar ha förtvivlat svårt att kommunicera och tillgodogöra sig andras synsätt utan att gå till direkta personangrepp på sociala medier. Positionerna synes huggna i sten oberoende av om det handlar om stormaktspolitik, regeringsprogrammet i Finland eller olika åsiktsyttringar inom kyrkan.
Det här är paradoxalt, inte minst med tanke på att vi i dag har tillgång till en mängd information som tidigare generationer inte ens kunde drömma om. Vi har även tekniska möjligheter att kommunicera och föra samtal i de mest varierande former, allt från det hederliga kaffekoppssamtalet till diskussioner över sociala medier.
Borde inte det här leda till att vi blir mera upplysta, civiliserade, kunniga och lyhörda för olikheter än tidigare? Ja, i princip borde detta smörgåsbord med information och kunskap göra vår värld till en bättre plats och dess människor mera öppna, nyfikna och empatiska.
Verkligheten är dock den motsatta. Magnus Malm citerar i sin senaste bok Pilgrimens karta Martin Jönsson som är utvecklingschef på Dagens Nyheter. Jönsson pekar på de sociala mediernas enorma påverkan och hur de driver på polariseringen.
”Under åtminstone fem, sex år har Facebook tillsammans med de andra sociala medie-jättarna systematiskt drivit på polariseringen i samhället. Dels genom algoritmerna som styr vad man ser på plattformen, dels genom hur man skräddarsytt målgruppsannonseringen för alla som på något sätt vill påverka eller elda på opinionen. Att påverka det politiska debattklimatet, inklusive utgången av allmänna val, har i princip blivit en bärande del av bolagets affärsidé.
Falska nyheter, konspirationsteorier, grova personangrepp och uppvigling var kanske inte vad Facebook ville satsa på, men det blev i alltför många fall slutprodukten från ett bolag som inte bara lade fram virket till brasan, utan också ställde dunken med tändvätska intill – och sedan såg till att så många som möjligt blev inbjudna till spektaklet.”
Facebook har onekligen blivit något helt annat än det som grundaren Marc Zuckerberg sade sig vilja med plattformen, nämligen att föra människor närmare varandra. Visst hjälper plattformen oss att söka och få kontakt, men i alltför många fall bidrar Facebook till att vidga den sociala, politiska och kulturella klyftan mellan människor.
Mot bakgrund av det här förs nu en intensiv diskussion om att begränsa barns skärmtid och smarttelefonernas vara eller icke-vara i skolan. I Kina har man lagt ett förslag om att barn skall få tillbringa högst två timmar framför skärmen per dag.
Men det är inte bara barn och unga som är fångade i bubblan. Kanske är det dags att också diskutera vuxnas skärmbeteende? Lite självdisciplin och självcensur skadar garanterat inte. Kanske hög tid att skaffa ett liv (också utanför Facebook och Instagram)? De sociala mediernas manipulerade och konstgjorda åsiktsbubblor utvecklar oss inte som människor oberoende av om vi är höger, vänster, liberala, konservativa eller något annat. Däremot tycks de bidra till tunnelseende och göra oss mera inskränkta.
Sociala medier och Teams-möten underlättar vår kommunikation och vår vardag. Men ingen teknik i världen kan ersätta det mänskliga mötet. Det är svårt att kramas, känna, älska och gråta genom sociala medier. Det är kanske därför vi behöver mindre av sociala medier och mera mänsklig närhet och medmänsklighet.
Sixten Ekstrand
